Läxor eller inte läxor? Det är frågan!

“Jag har alltid älskat läxor, av samma orsak som jag älskar böcker – de vidgar min värld. Nu när mina tre barn har läxor älskar jag dem av andra orsaker:

Just nu pågår det en het debatt om läxor. Behövs de? Är de bra? Är det rättvisa? Min absoluta övertygelse är att läxor är nödvändiga – och många gånger förbaskat roliga. Pernilla Alm, själv lärare, har nyss kommit ut med debattboken ”Läxfritt – för en likvärdig skola” (Hoi förlag). Hon börjar med att säga att vi ska definiera ordet läxor, så vi pratar om samma sak. Bra så, men när man läser boken är det lätt att tro att den riktiga definitionen bör vara påtvingat hemarbete som är förbjudet att göra på skolan. Det köper jag inte. Läxor är läxor, även om det är vansinnigt roligt och icke påtvingat och görs på skolans område.

• De ger mig en chans att hänga med i deras skolarbete. Att på riktigt kunna uppskatta allt det slit de gör på dagarna. Vi pratar så mycket om hur viktigt det är att vi är närvarande på nätet – varför är det inte lika viktigt att vi är närvarande i deras skolarbete?
• De ger barnen en chans att hinna med. Jag har all respekt för skolor som väljer att arbeta läxfritt, men där måste eleverna stressa för att hinna med allt på skoltid. Det passar inte heller alla barn. För många är det skönt att kunna ta hem arbetsuppgifter och göra klart i lugn och ro.
• De är förbaskat kul! Just nu ska elvaåringen plugga in alla Europas länder, genom sajten Seterra Online. Hela familjen tävlar om vem som kan pricka in alla länder med flest rätt och på kortast tid. Och som vi skrattar! Gångertabellerna och engelska glosor pluggar vi in i skogen, medan vi skuttar mellan stenar och träd.
• De är nödvändiga. Jag har tidigare skrivit om min son som hade läs- och skrivsvårigheter och fick hjälp med Rydaholmsmetoden. Den innebar läsläxa varje dag i sju veckor. Vilken lycka denna metod och detta läxarbete har inneburit för oss!
• De ger skön och mysig ensamtid för oss föräldrar med varje barn. Just därför krävde sexåringen läxor långt innan hon började skolan.

Ibland får jag en känsla av att det största motståndet mot läxor kommer från föräldrar som tycker det är jobbigt. Det är jobbigt att behöva tjata. Och kanske pinsamt, för att vi inte riktigt hänger med. Men hej, livet är jobbigt. Det är när vi kommer ur vår komfortzon som vi utvecklas på riktigt. Vi föräldrar behöver inte sitta inne med alla svar. Huvudsaken är att vi är intresserade och tar oss tid. Och för de barn som inte har någon som kan hjälpa dem ska vi självklart ha lärarledd läxhjälp. I alla skolor. Det behövs, det är bra, och det är rättvist.”

Men jag minns att jag hade en dröm redan som 10-åring om att bli zoolog, och därför var jag duktigast i ämnena fysik, kemi och framför allt biologi som det hette på den tiden. Jag skaffade mitt första akvarie vid denna tid (av Lars-Agne Lagergren) och tog alla sparade pengar jag hade. Jag kunde aldrig sluta fascineras av akvariefiskarna. Minns första natten när jag låg och såg på fiskarna och tänkte “jag ska bli zoobutiksägare”.

När högstadiet sedan var slut skulle man göra det där valet till gymnasiet. För mig var det aldrig en diskussion att inte gå vidare i skolan, men jag hade en idé om att ha en karriär som zoolog. Som barn frågar man sina föräldrar om råd i dessa lägen. När jag lade fram min fantastiska idé om att jag skulle åka världen över, paddla på Amazonas floden, bo i djunglerna i Kongo och dyka i Stora Barriärrevet blev min mamma lite blek om nosen. Jag tror hon tänkte “Oj, detta blir väl inte bra!”. Jag tror inte hon kunde se min vision, för jag lade naturligtvis fram den visionen på ett naivt sätt och var inne i min lilla bubbla av lycka och intresse.

När jag tänker tillbaka skulle jag nog förstått att jag hade fallenhet för andra saker, beteendevetenskap! Bland annat var jag väldigt observant på vad människor gjorde, agerade och deras beteenden. Under denna period mötte jag också Torsten Jansson. Vi hade någon klass ihop och jag noterade att Torsten var väldigt intresserad på lektionerna och ställde intressanta och ibland kluriga frågor till lärarna. Och vad jag såg var något som fascinerat mig sedan dess, passion! Torstens passion skulle som flera av er kanske vet fortsätta i att han startade New Wave, köpte både Orrefors och Costa Boda Glas, Saga form med mera. Hans koncern har varit något han skapade från grunden när han under vår skoltid stod och tryckte tröjor hemma i källaren. Nu gift med Ulrika Messing… Grabben från  Dingle!