När förändringar i livet kommer kan man ha två olika inställningar, antingen välkomna dem eller bara ser det som ett problem. Hur vi än gör påverkar allt som kommer därefter…

Personligen har jag valt att se förändring som en del av mitt liv, att till och med omfamna den och se det nya som kommer ur den. Men självklart har jag inte alltid sett förändring på detta sätt. Främst när man var liten och ens föräldrar reste bort eller att man lämnades till en barnvakt… men ganska snart såg jag att förändring också är intressant eftersom det händer något.

Att lämna Ericsson efter 16 år var kanske något som jag faktiskt ville undermedvetet? Jag hade tappat skärpan, mitt driv och intresse. Mycket pga det makt och politiska spel som pågick på mitt sista jobb.

Efter att ha talat med en god vän nyligen sa han något som jag nog vetat, men en stig jag inte gått på.

Vi diskuterade vad som jag ville göra nu och jag svarade ungefär som jag brukade, men han sa något jag mycket väl var medveten om att jag inte tänkt på men som egentligen funnits hela tiden.

Han sa; -Varför investerar du inte på dig själv? Jag förstod fört inte vad han menade, men han förklarade att jag skulle börja blogga och hålla seminarier etc. Som jag gjort förr, men inte fortsatt med. Sådan jag fik energi av och tyckte var fantastiskt roligt.

Jag gick in på denna blogg och såg mina tidigare inlägg. Visst var det några år sedan men facinaerades av att jag faktiskt inte kom ihåg vad jag skrivit.

När jag läste dock fick jag ett fånigt leende på läpparna. Det är kanske detta jag ska göra? Är det nu det börjar? Den där nya förändringen? Det kan bara framtiden förtälja… men här kommer den!