Sitter på Urban Deli på Sveavägen och läser Nöjesguiden Stockholm #380, augusti 2017 på sidan 44. Där läser jag rubriken “Vem f-n är han??” Och det handlar om en självbiografi om Daniel Redgert. För mig okänd och för många andra också tydligen enligt honom själv. Men det som jag reflekterade på var att han skriver en självbiografi när han är 25 år. Min direkta reaktion blir “men hallå? Du är ju bara 25”?!

Men i nästa andetag tänker jag “varför inte?” som min “broder”, nära vän och mentor Roger Lindberg skulle säga.

Vi har lätt att döma och skapa egna sanningar om vad som är ok och inte, men dessa är ofta byggda på historik om till exempel hur man beter sig till vad som är normen i samhället.

Men hur blir det nu då? När samhället snabbt ökar takten av förändring, allt förändras snabbare och det som var “sanningar” igår är idag inte längre sant?

Visst… det enklaste är ju att leva efter det som är “min värld” och tycka att allt annat inte är bra. Men gör vi det inte väldigt enkelt för oss själva då?

Utmaningen för oss alla är enligt mig att inte döma utan istället fundera mer som Roger sa; varför inte? Det kommer öppna kreativiteten, innovationer skapas och nya startups skapas som i sin tur blir våra nästa bolag som skapar arbetstillfällen och så vidare.

Men det som talar emot det är människans starka behov att tillhöra, dvs vi vill inte utmana oss själva för det är jobbigt. Utan om “alla är samma blir det ju lugnare och ingen sticker ut” och därmed behöver jag inte ändra mig (för det är jobbigt).

Visst det är vår grund som gällt i hundra tusentals år för människan, men situationen från den tid vi var på savannen är väldigt skild från den vi befinner oss idag.

Så att skriva en självbiografi vid 25 års ålder är helt ok…