I en Sifo undersökning noterad i tidningen Metro 2014-06-16 uppger sex (60%) av tio svenskar att de dricker mer under semestern.

Problemet är till hösten när man ska gå tillbaka till sin vanlig konsumtion. Förutom dessa problem finns det också en lång historia om sprit i Sverige.

År 1467 så gör krutblandaren Mäster Berentz i Stockholm ett inhandlande av aqua vitae (destillerat vin) från Lübeck. Det ska användas som ingrediens i kruttillverkningen – men det visar sig snart att det går att dricka också. Brännvinet är i Sverige! Det blir snabbt populärt så att år 1494 har Sten Sture den äldre utfärdar förbud mot att bränna och sälja brännvin i Stockholm.

Under Johan IIIs ryska fälttåg (1590) lär sig de svenska knektarna att bränna brännvin av spannmål.

Även detta blir populärt och år 1698 blir husbehovsbränningen förbjudet. Nöd i landet efter Poltava och Karl XII förbjuder (år 1709) brännvinsframställning av brödsäd.

För första gången år 1746 gör man brännvin av potatis – man har ännu inte upptäckt hur god den är  att äta. Däremot behöver man spannmålet till bröd. Kvinnan bakom potatisbrännvinet heter Eva de la Gardie och är ledamot av Vetenskapsakademien.

År 1787 släpps husbehovsbränningen åter helt fri och år 1829 dricker man hela 46 liter brännvin om året per invånare – alla barn inräknade. Antalet brännvinspannor i Sverige beräknas vara 175000.

Något man kanske inte vet är att starkölet faktiskt förbjöds 1917 och att mellanölet II B kom till 1965. Spännande eftersom år 2004 är införseln av alkohol från EU i princip fri för svenska resenärer.

Personligen har jag aldrig egentligen gillat sprit, men på grund av det sociala trycket har det blivit att man följt med i grupptrycket. Minns att jag gillade t ex mörkare och lite sötare öl, så när jag någon gång tog en öl (och så är det än idag) tar jag gärna Falcon Bayerskt, Kilkenny eller liknande. Magnus Christensson var faktiskt den som visade mig Kilkenny år 1996 under en resa till Oslo, där han då bodde.

Gillar drinkar så som Pina Colada och Cuba Libre (rom och cola), men jag dricker lika gärna Virgin Pina Colada (dvs helt utan alkohol) lika gärna.

Det som fascinerar mig är vår spritkultur är så djupt rotad i samhället. Jag minns när min gode vän Anders Niklasson jobbade på krog och det var svårt att träffas annat än på hans jobb. Eftersom jag då var singel och hade inte så mycket annat för mig hängde jag på krogar han jobbade i princip från onsdag till lördag. Om jag då druckit alkohol varje gång hade jag troligen fått problem, men jag har alltid blivit irriterad över saker som ger mig ett beroende där jag själv kan tappa kontroll.

Så jag drack kaffe istället. Skojfriska Anders “Fimpen” Niklasson ville hjälpa mig att smälta in i miljön så han brukade ge mig ett glas med kaffe istället och så satte han en citronskiva på glaskanten, och vips trodde troligen alla at jag drack Cuba Libre.

Minns speciellt en gång när vi var ett ganska stort gäng på Guldsmedsgården i Uddevalla och hade party. Jag var avslappnad och hade väldigt kul, men jag drack som sagt kaffe istället för alkohol. När vi skulle hem sa jag att jag kunde köra alla, varvid en kompis Magnus sa att det inte skulle gå jag som hade druckit alkohol. När jag berättade det blev han märkbart irriterad och tyckte nog jag var en falsk person som lurat honom vara min dryckesbroder.

Idag dricker jag nästan aldrig (dvs typ 3-4 ggr per år) men är inte nykterist och tycker det kan både vara trevligt och socialt att ta ett glas med vänner.

Tvärtom är mitt förhållningssätt mer sunt än någonsin, för jag tyckte aldrig om den där dagen efter där man inte var människa på flera dagar.

Och eftersom jag inte gillar vare sig droger som sprit eller rökning ser jag det som bara positivt att jag kommit till att det faller bort ur mitt liv. Det finns så fantastiskt mycket bättre saker i livet, eller hur?