Läser en artikel i Metro (Metro 2014-03-18) om husdjur idag. Artikeln handlar bl a om att t ex kattens vassa tänder och klor kan föra ner bakterien “pasteurella multocida”. När dessa vassa delar kommer ner i huden tar de med sig bakterien och stänger inne bakterien av hudlager när den dras ut. En infektion som bara på några timmar kan behöva antibiotika och i värsta fall kirurgiska ingrepp!

Vad har hänt med oss människor? Har vi inte alltid varit så här känsliga? Eller är det så enkelt att vi bara inte förstått riskerna, eller har vi blivit känsligare för bakterier eftersom vi använder så mycket antibiotika? Är det dax för en förändring?

För jag reflekterar lite också över att vi har haft husdjur hos oss sedan urminnes tider.

Varg släktingen som kom till oss för att senare bli våra hundar osv.

Personligen gillar jag att vända upp och ner på allt eller bak och fram. Så jag triggade direkt på Kjell Enhagers utmaning om att “vända en Boing Jet upp och ner. Vad för fördelar har det?”. Kolla in filmen “Jag AB”!

Jo, om jag ser saken utifrån ett helt krasst perspektiv och “utifrån och in” samt utan att ta i beaktande av våra känslor för dessa “gossedjur” – hur blir det då?

Jo, som jag skrev i ett tidigare utmanande inlägg på Facebook; att våra husdjur är mycket “slavar”. För tänk utifrån deras syn. De lever på våra vilkor, vi har bestämt vad de får göra och inte. Vi låser in dem i burar, hus eller håller i koppel…

Trodde jag skulle få en himla massa ovänner, men jag vet inte om det aldrig uppmärksammades eller om det bara var så enkelt att ingen brydde sig.

Notera noga att jag menar inget illa och jag har själv haft en mycket vacker hund (Collie, “Lassie hund”) vid namn Binessa som jag älskade över allt annat. Och visst var det trevligt att någon kom till dörren och hälsade mig välkommen hem (idag gör mina barn det istället). För var det just det jag egentligen egoistiskt sökte? Att ha någon som bekräftade mig och välkomnade mig hem?

För om jag ska rannsaka mig själv så var min hund alltid min slav ur den bemärkelsen att hon inte kunde göra som hon ville och jag som hennes ägare bestämde vad hon skulle äta osv. Även om hon ibland var snabb att sno annan mat från matbordet utan att vi såg ibland. Hon var normalt sätt en väldigt lydig och enligt mig lycklig hund, men hon var under min bevakning och fick inte springa bort. Skulle hon vara lyckligare att sprinag i skogen med en flock hunder och jaga istället? Vet inte?

Men jag tänkte mycket kring det efter att hon gått bort. Så efter Binessa gjorde jag ett val att aldrig  mer ha hund, katt eller smådjur i fångenskap. JAG som jobbat i Zoo branchen i över 10 år och haft egen zoobutik i över 6 år?! Jösses!

Jag, som älskat djur sedan jag varit lite och haft alla sorters smådjur; kaniner, gerbills, marsvin, hamstrar, tam-iller, fåglar; papegojor (stora som små) odlat massor av finkar, till mer vanliga husdjur; hund och katter… Kanske var det inte konstigt att mina fågelodlingar etc senare slutade i en egen zoobutik?

Jag såg en artikel i Metro 2014-03-26 om ett nytt djur, “tamigelkotten” (afrikanska pygmé igelkott), där man nu kan registrera stamtavlor?! Vad kommer härnäst tänker jag… Men detta är bara en reflektion. Det jag vill säga att om jag kan ändra min inställning, nu 50+, så kan alla.

Och jag tänker på Darwins kommentar… “Det är inte den starkaste av en art som överlever, ej heller den intelligentaste utan den som reagerar bäst på förändring.”- Charles Darwin.

Så tänk utan för ramen och reagera på förändring mina vänner! Och gör er inte av med era husdjur, men fundera två gånger nästa gång ni köper en ny, om ni kanske egentligen inte ska köpa en ny gullig valp? Eller så köper ni kanske t o  m två stycken istället…

Däremot har jag själv VÄLDIGT svårt att släppa akvarie hobbyn! Kanske för att viss forskning säger att fiskar inte har ett volym perspektiv, dvs de förstår inte hur stort akvariet är. För mig vill jag att akvariet ska vara som om man tog en stor grävskopa och mycket försiktigt tog en bit av Amazonas eller kanske Tanganiyka sjöns endemiska arter och placerade det i vardagsrummet. Så jag kommer fortsatt ha “husdjur”, men instängda i ett akvarie… Då kan de ju inte stöka ner, ökar luftfuktigheten i vår torra bostadsluft och de väsnas ju inte heller…

Hoppas ni alla djurägare tog detta med en viss ironi och absolut ingen kritik till er… bara en reflektion från min sida…